Kommuner straffar biologiska familjer o utreder inte misshandel

Maria Larsson, du bör snarast ge fosterhemsplacerade barn rätt att anmäla misshandel i familjehem till polisen. Idag tar polisen inte emot anmälningar utan hänvisar till socialtjänsten i berörd kommun. I Fagersta har en mamma som har sina barn placerade upptäckt att barnen har blåmärken och ärr efter slag o ev misshandel. Polisen i Fagersta säger att det inte är deras sak o skickar det vidare till Socialtjänsten. Socialtjänsten hävdar att de två barnen bägge under fyra år slår varandra därav blånader och märken. Om inte socialtjänsten anmäler kan barn med andra ord utsättas för allt från sexuella övergrepp till ren misshandel eftersom det är socialtjänsten som avgör sanningshalten. I det här fallet har man frågat familjehemmet i Fagersta. Vilken familj säger att de slår barnen…

Vi äger inte våra barn…nej men

I GP skrivs en ledare om barns rättigheter och Maria Larssons tillkortakommanden som Barnminister. Jag instämmer i mycket av det inte minst delen om Maria Larsson som lyckas konstruera sk lagar utan krav på att de följs. Det finns ingen lagstiftning i Sverige som har så lite förpliktelser som s.k barnrättslagar. Socialtjänsten kan bryta mot alla lagar rörande barn utan att de får någon som helst konsekvens.

Maria Larsson …..är det lättare att jaga rullstolar än skydda barn

KD backar i dag skulle de inte ens komma in i riksdagen om vi skall tro opinionssiffrorna. KD letar febrilt efter frågor som kan stärka deras politiska tilltro och existens, men famlar allt mer i dunkelt mörker. Nu skall kraften läggas på att jaga människor som behöver assistenter för att klara vardagen. Några fall visserligen kostsamma har uppmärksammats och det föranleder Maria Larsson att gå ut stort – nu skall det bli stopp på fusket.

Ett stulet liv igår och idag – tar det aldrig slut

Jag har skrivit mycket Donia 15 år som dog dagen före sista maj. Jag har skrivit om mamman Anninas förtvivlan, om systern som aldrig fick träffa Donia igen. Efter sex år skulle de återses – mötet blev aldrig av. På kvällen vid femtiden ringer telefonen – Donia är död.

Lagrådsremiss om ersättning till vanvårdade – efter 1980 inte med

I dag tog regeringen beslut om lagrådsremissen som skall ligga till grund för ersättning till gruppen vanvårdade inom den sociala barnavården. För många i gruppen vanvårdade var detta ett välkommet besked och att nämnden som skall besluta om våra öden skall starta 1 januari 2013 är klart.

Det har varit år av väntan och diskussioner. Utredningar och debatter. Många har velat äga frågan om ersättningen till vanvårdade, men faktum är väl att ägandet ligger hos var och en som är drabbad. Flera organisationer har under åren arbetat med ersättning och upprättelse, Stulen Barndom (nerlagt) Vanvårdad och Bortglömd – en avlöpare till Stulen Barndom som verkar bortglömd. Maskrosbarn och Samhällets Styvbarn. De senare är den organisation som fortfarande kan räknas till de mest aktiva och seriösa i frågan. Men det innebär inte att Styvbarn äger frågan, Styvbarn har ca 1 500 medlemmar, vanvårdsgruppen är betydligt större än så och många har sett antingen med misstro på organisationernas förmåga eller inte ens känt till att det finns företrädare.

Jag har jobbat med Samhällets Styvbarn sedan starten, varit ordförande för förbundet i två år, följt debatten och fört debatten. Utifrån att vi så sent som i sept 2011 fick avslag på ersättningen känns det ändå som ärendet hanterats relativt snabbt. Regeringsarbete och byråkratarbete är inga informella instanser utan består av regelverk och lagar som måste följas även i vårt fall.

Jag är glad över att remissen finns men mindre glad över att hela 1980 års frågan exkluderats. Det innebär att minst 20 år hamnar i ett vacum utan möjlighet till upprättelse mer än den som gavs i Stadshuset i 21 november. Gruppen efter 1980 är stor och år av utsatthet och bristande tillsyn sopas under mattan.

I en debattartikel i DN skriver Maria Larsson o oppositionspartierna,  bl.a ”Bland dem som utsatts för vanvård finns dock personer som utsatts för särskilt hänsynslösa och upprörande fall av övergrepp eller försummelser. För att ge dessa personer en personlig upprättelse träffade vi, företrädare för regeringspartierna, Socialdemokraterna, Miljöpartiet de gröna och Vänsterpartiet, en ram­överenskommelse i september förra året om att införa en extraordinär möjlighet till ersättning. Den lagrådsremiss som regeringen beslutar om i dag bygger på denna överenskommelse. Förslaget ger de personer som blivit utsatta för övergrepp eller försummelser av allvarlig art när de varit omhändertagna för samhällsvård i fosterhem eller institution rätt till ersättning. Ersättningen utges med ett schablonbelopp om 250.000 kronor. Möjligheten till ersättning gäller för övergrepp eller försummelser som inträffat under tidsperioden 1920–1980.”

Vidare noteras dagens barn inom socialvården ”I upprättelseprocessen behöver vi även rikta blicken mot dagens barn och unga. Barn och unga som är i behov av stöd och insatser från sociala myndigheter har rätt inte enbart till en säker vård, fri från övergrepp och försummelser, utan också till en vård av god kvalitet som ges med god omsorg.”

Vad gäller den senare delen återstår oerhört mycket och jag är tveksam till om det verkligen blir en förändring som radikalt ändrar hanteringen kring omhändertagna barn i Sverige. Där räcker inte vackra ord, mindre lagjusteringar och tillägg i en en sliten och gammal SOL/LVU det krävs en total revolution.

Samhällets Styvbarn krävde i första omgången att alla fall som gick inom preskribtionstiden skulle omfattas av ersättningen. Det kravet finns informellt kvar, men frågan är hur det skall kunna få liv igen. Oppostionspartierna har så här långt förbundit sig att jobba vidare med det nuvarande förslaget om de hamnar i regeringsställning. Men lite raffinerat är det att ansökningstiden går ut 31 januari 2014, huruvida vi har en ny eller gammal regering då återstår att se.

Innebär den överenskommelsen också att inte vidare diskutera eller ta upp gruppen efter 1980. Jag tolkar det som att oppositionen har bundit sig för att inte göra det, men där är det möjligt att jag har fel.

Det ligger en djup orättvisa i att exkludera mer än 20 år av försumlighet från samhället och det ligger en öppen fråga om hur och i vilka fall dagens omhändertagna kan resa krav mot kommunerna om de utsätts för felaktig hantering. Många har försökt att rättsligt komma åt kommunerna i modern tid, men kommunerna har än så länge gått vinnande ur striden. Men oberoende rättsläget idag hamnar några tusentals människor utsatta för vanvård i ett tomrum där just deras lidande och samhällets försumlighet inte räknas.

Min förhoppning är att det finns modiga krafter som kan ta upp och driva frågan exklusivt för den här gruppen. Inte bara kohandla eller lobba i korridorerna och spela på byråkratins strängar utan att gör det på ett som synliggör och öppnar debatten.

Innan jag läst lagrådsremissen skall jag avvakta med kommentarer, men hur man tolkat allvarlig art av övergrepp skall bli intressant att se. Göran Johansson fd utredare i Vanvårdsutredningen skriver på sin blogg att förslaget till stor del kommer att likna det som Kerstin Wigzell lade fram i Upprättelseutredningen.

Vi har vunnit en milstolpe men det återstår några fler innan vi når ända fram.

Andra bloggare i ämnet: Frihetssmedjan, Göran Johansson, Jonas Wikström

 

UNT, Nystart Ekonomi och Jobb, SR Aftonbladet, Expressen, SVD, DN, SVT, SVT, TV4  Nyheterna ,Alliansfritt Sverige, Newsmill

Vilka politiker bryr sig om barn o ungdomar – Agenda ser inga barn

Ikväll följde jag partiledardebatten, främst för att se socialdemokraternas nya ordförande. Han hade en tillbakahållen och faderlig profil som inte låg långt efter Reinfeldts kolika ögon, som ständigt såg lika förvånade och oj då… Samtidigt blir jag förbannad på SVT Agenda (#Agenda) som inte kan lyfta mer än det mest traditionella och förväntade. Dålig journalistik.

Maria Larsson gör det igen – sviker barn och ungdomar

Maria Larsson barnminister,  ger med ena handen men tar med den andra. För några månader sedan stod hon i Stadshuset inför TV-kameror och över 1000 vanvårdade i den sociala barnavården och bad om ursäkt vid Upprättelseceremonin. Temat var att detta inte får hända igen. Maria Larsson, må vara en person med stort hjärta, men hon har oerhört svag politisk trovärdighet. Den som hade hoppats att erfarenheterna från oss inom gruppen som varit med om den svenska vanvården som barn, skulle leda till förändring kanske måste tänka om. Barn utsätts idag, nu och i morgon för övergrepp och kränkningar från vuxenvärlden. Mycket lite har hänt. Barn och Ungdomar är en utsatt grupp som saknar röster, företrädare (Barnombudsmannen torde stå ganska ensam i sin kamp) det gäller i allt från socialvård till utbildning, skola etc. Barn och Ungdomsrättspartiet är kanske inte räddningen för gruppen men kan väl bli en politisk nagel i ögat på vuxna politiker.