I Aftonbladet skriver Peter Althin och Anton Strand en svidande kritiskt debattinlägg om socialtjänstens brister i barnavårdsutredningar. ” Men problemen inom socialtjänsten ligger på individnivå, bland socialarbetare och deras chefer. Om man inte längre kan lägga fullt engagemang och ge positiv energi till människor som har svåra problem ska man byta arbete.”
Det är ingen ny kritik så tillvida att den inte framförts tidigare. Såväl vi som dagligen träffar föräldrar som berättar den enda hårresande historien efter den andra som enskilda socialsekreterare känner väl igen anslaget. Jag skulle kunna rada upp fall på fall där just bristerna i Socialsekreterarnas jobb legat till grund för felaktiga omhändertaganden. Märkliga beslut på tjänstemannanivå som förbjuder föräldrar träffa sina placerade barn. Föräldrar som tvingas stå under bevakning likt grovt kriminella för att träffa sina barn någon gång i månaden, en enstaka timme.
Men problemet är inte bara socialtjänstemännens bristande kunskaper i utredning och lagtext, utan också förvaltningsdomstolarnas oförmåga att ställa frågor, kräva in mer underlag, ta hänsyn till ev vittnen som stärker barn och familjs utgångspunkt. Det är advokater som gör halvhjärtade jobb för att det ligger för lite pengar i att ställa upp i de här fallen. Humanadvokater växer inte på träd i Sverige. Jag vet familjer som ringt sig förtvivlade i jakt på jurister för att hjälp, utan att få det. Orska de kan inte betala. Man vet sällan heller att hemförsäkringen kan hjälpa till och för barnets del att socialförvaltningen skall betala den delen.
Jag vet sk lekmannajurister som kämpat i åratal för att föra talan mot kommuner som uppenbart brustit i utredningar och förfaringssätt när det gäller omhändertaganden och omhändertagna barn. Men som alltid förlorar främst för att de administrativa domstolarna är inkompetenta och okunniga och oftast litar mer på socialutredningar och tjänstemän än andras utsagor.
Detta gäller även politikerna i de lokala nämnderna som sällan ens läst det ärende de skall besluta om utan väntar på föredragningen för att sedan besluta i enlighet med utredande förslag.
”hälften av socialarbetarna anser att kommunens ekonomi är minst lika viktig som klienternas bästa” är det konstigt. Inte alls. När kommunernas politiker och egna jurister snickrar förordningar och regelverk som är anpassade till kommunens ekonomi utan grund i lagstiftningen i det här fallet Socialtjänstlagen, är det självklart att svaret blir som ovan.
Att 20 procent har modet att tycka motsatsen är trots allt en ljuspunkt och många inom socialtjänsten slutar sina jobb idag för att de inte orkar, inte klarar att slåss mot de lokala politikernas krav. Vissa går så långt att de säger ”vi bryter mot lagen varje dag” med kommunen som stöd.
Maria Larsson skriver i anslutning till ett halvhjärtat förslag till ersättning för den sk vanvårdsgruppen att det måste till ett arbete för att förhindra vanvård och felaktigheter för dagens omhändertagna barn. Vi kanske skall börja där att Maria Larsson garanterar barn deras rätt att ha juridiskt ombud som inte är ”mutat” av socialförvaltningen, att familjer som drabbas har rätt till rättshjälp och att den sk LVU lagen skrotas och byts mot Barnskyddsutredningens förslag.
Man skall inte som Annina Karlsson vars dotter dog i valborgshelgen, behöva rymma utomlands för att myndigheterna begår övergrepp. Man skall inte som RebellRobban behöva känna sig kriminell är märklig för att han slåss för att få hem sin son. Man skall inte som Kajsa behöva slåss när man gjort en frivillig överenskommelse som både barn och mamma gjort med sin socialförvaltning och ändå få barnet LVU-at.
Andra bloggare i ämnet: Frihetssmedjan, Göran Johansson, Jonas Wikström
UNT, Nystart Ekonomi och Jobb, SR Aftonbladet, Expressen, SVD, DN, SVT, SVT, TV4 Nyheterna ,Alliansfritt Sverige, Newsmill
RosenRasande 