Svensk socialtjänst borde skämmas och här är min orosanmälan

Sverige må stå högt i kurs vad gäller privatisering, valfrihet o bortskänkta skattemedel till kapitalbolag – MEN vi har en SOCIALTJÄNST o familjehemsverksamhet inte värd namnet. Familjehem tror att de äger de placerade barnen och socialtjänsten anser sig ha rätt att på vilka grunder som helst omhänderta barn och göra deras biologiska föräldrar till misslyckade varelser. Det finns bra familjehem men problemet är att ytterst få av dem vågar stå upp och prata om vilken roll de har egentligen. JAG SKULLE skämmas å mitt yrkes vägnar att fatta så usla beslut ang barn o föräldrar att man förstör en hel generation vuxna i framtiden. Jag skulle skämmas som familjhem att förneka placerade barns rätt till sitt ursprung hur djävla dåligt det än var. Jag skulle skämmas över att lägga ord i munnen på barn och anteckna saker de aldrig sagt för att få rätt som tjänsteman. Ni som jobbar med det här politiker och myndigheter har inte lärt ert enda dugg av historiens misstag. Lika illa är det med alla som ska ha pengar för upprättelse var finns er kamp för rättssäker socialvård för barn – o snacka inte om lagar. I det här landet har varje myndighet, socialpolitiker, tjänsteman sin egen lilla lag, vilken inte omfattar barnens rätt till objektiva utredningar eller den biologiska familjens rätt att få fram en rättvis bild. Det är mer rättssäkert att ställas inför rätta efter ett rån än att hamna i socialtjänstens nät. EFTERSOM merparten av omhändertagna mindre barn kommer från sk fattiga skiktet skiter medelklassen i det här. Men vänta den dag då föräldrar hellre pratar i mobilem än med sina barn, eller barnen av någon anledning inte passar in i dagisfrökens mönster den dagen tar de era barn också. Jag skulle aldrig bo kvar i Sverige med mina barn om jag visste det fanns risk eller misstanke om att socialtjänsten skulle utreda oss. (FB inlägg 2013-06-10)

Idag är jag arg. Arg på en socialtjänst som klagar över sina arbetsvillkor, bristen på tid. Brist på allt i jobbet. Må så vara,  men den största bristen är bristen på engagemang och intresse för klienterna – föräldrar vars barn omhändertas och barn som påtvingas lögner och berättelser de aldrig berättat om. I ena minuten skall placerade barn förbjudas umgänge med sin biofamilj för att knyta an till det sk familjehemmet. Men å andra sidan när små barn knutit an till ett familjehem skall de ryckas bort där också (Mark Kommun bl.a). I en annan kommun går man in i en frisk social familj och omhändetar tre syskon för att de är sjuka vilket föräldrarna anklagas för.

Inom skolan skall barn inte påtvingas religion eller religiös påverkan. Socialtjänsten placerar gärna barn i religiösa sektfamiljer utan att tveka. Man placerar gärna barn också hos familjer med missbruk bara fasaden är rätt. Man omhändertar barn från fattiga kvinnor o familjer, medan den som kan betala sig fri kan behandla sina barn hur som helst. Ingen kommer på tanken att orosanmäla den fina familjen på Solsidan.

Barn i skolan har det jobbigt. De dignostiseras med allsköns alfabetsfunktionsnedsättningar. De medecineras och lär sig att pillret räddar deras liv. Småbarnfamiljer får tips om sömnmedel till babisen som bara skriker. tioåringen är deprimerad och får snabbt hjälp med lyckopiller. Ingen orosanmälan här inte.

Jag skulle utreda varenda familj där 7-åringen är mer fokuserad på mobilen än omgivningen. På barn som bosatt sig framför datorn, Ipadden som är dagens nya barnvakt och mobilknullande föräldrar vilka går med lurar i öronen frånvarande och aliensliknande som kör barnet i vagnen och som lika väl kunde vara en docka. Där 3-åringar leker med Iphone istället för lego o dockor.

Var finns kontakten i dessa lattefamiljer, medelklassfamiljer där barnen är mer en prydnad och statussymbol än ett väsen som behöver vår uppmärksamhet. Där sagor och småprat bytts ut mot dagens teknik så vi slipper prata med prydnaden. Sedan undrar politiker varför barn saknar ordförråd och språk, logisk tankeförmåga etc. Om ingen frågar efter dig hur skall du då lära dig?

Om den sk medelklassföräldern har en språklig förmåga motsvarande årskurs fem i ordförråd så är det begripligt att mobilen, datorn och paddan blir lösningen på vår egen fattigdom. Men den grupp som utsätts för kontroll är inte latteföräldrar och överklass utan just de som kanske inget hellre vill än att kunna kommunicera med sina barn. De som saknar möjliget att släng en padda till barnet då det skriker. De som inte kan gömma sig bakom de så fina fasaderna. Där ges ingen pardon. Deras barn skall uppfostras av utvalda familjer där moralen och fördomarna är grunden. Någon sa till mig att familjehem inte har någon makt – skitsnack. OM socialtjänsten anser sig ha nytta av familjehemmets åsikter etc har de mer makt än någon annan. De kan ljuga, misshandla och kränka barn utan problem så länge socialtjänstens syften uppfylls. De kan till och med gömma sexuella övergrepp.

Ge mig namnet på en socialförvaltning i Sverge som arbetar för barnen och då menar jag i ordets bemärkelse utan era tillrättalagda utredningar där merparten av vad barn egentligen säger lögn o påhittat. Där man utan att tveka säger att vi skapar inga nya vanvårdsgrupper. Det finns inte. Det är enskilda tjänstemän som avgör och bestämmer. Maria Larsson barnminister lever i en värld av skygglappar som vägrar att förstå att socialtjänsten för barns trygghet måste omgärdas av nationella riktliner och rättssäkerhet.

Det här är ett inlägg på min FB-logg av en vuxen fd vanvårdad: ”Jag har sett och varit inblandad i det de senaste månaderna. Man flyttat runt en 3-årig pojke 8 ggr på knappt 10 månader. Jourhem och familjehem. Systern som är 8 år har flyttats 7 ggr, och den 8-gången fick hon vara pga att hon gick i skolan och ska få gå terminen ut. Alltså betyder det att man har delat på syskonen nu. Fy fy faan. Om soc skyndar sig på kan de slå mitt rekord med 17 flyttar på 4 år, och det var på 50-60 talet. Trots alla fagra löften pågår det fortfarande. Man tar fler barn än vad man har plats och kapacitet att ta hand om. Man förstör både barnen och föräldrarnas liv. Går inte att få dem att förstå vad de gör med barnen, detta förändrar dem för alltid. Jag vill bara gråta.”

Samma person säger ”Kommer Ni ihåg orden: Detta får aldrig hända igen!!!! De betydde inget.”

Ett annat inlägg: ”Monica Bjoerkman MacInnes Anledningen till att de inte kan få upprättelse är att det blir den enskilde mot kommunen…..och varje kommun har sin egen lilla sfär inrymt i det kommunala självstyret. Omhändertaganden av barn…i alla fall tvångsvård borde föras tillbaka till staten så det blir lika för alla. Det finns goda exempel onom både socialtjänst och familjehem….och jag skulle önska att de hade mer civilkurage och ställde sig upp och röt…nej nu räcker det…..lagen är där för att följas…även av oss.”

Låt mig säga jag är inte emot att barn som far illa tas om hand. Att barn själva utan myndigheter lägger rätt ord i munnen på dem, avstår från sina biofamiljer. Vi äger inte våra barn. Jag är inte emot att barn får säga vad de tycker, men det skall ske inför personer som inte har något personligt intresse i ärendet.

Just nu föraktar jag som gammalt barnhems- och fosterbarn socialtjänsten och dess oinskränkta makt att förstöra och ruinera barns framtid – detta utan att någon reagerar.

PS jag missunnar ingen ersättning för vad de varit utsatta för, jag vill att 1980 gruppen omfattas, men jag avskyr egoismen och ”jag” styr inte omtanken om morgondagens barn. Jag skulle kunna göra lista lång över tjänstemän och politiker som agerar utanför lagens råmärken. Det kanske kommer.

PS läs detta o bloggen där jag hämtat inlägget  ”När du använder din mobiltelefon minskar du tiden för samtal och uppmärksamhet med barnet flera gånger om dagen, och stjäl IQ-poäng från barnet. Språket är det viktigaste verktyget i uppbyggnaden av intelligens. Språket är under konstant utveckling, och det utvecklas inte särskilt bra av att höra föräldrarna prata i mobilen, och absolut inte när de använder den till annat.”                                                             Så säger den norske psykologen Magne Raundalen – och tycker att småbarnsföräldrar borde ha ”Tjuv och tjuv det ska du heta för du stal min bästa vän” som ringsignal till sina mobiler för att bli uppmärksamma på att mobilen stjäl värdefull tid från deras barn.  Jag kom att tänka på det här igår när jag intervjuade en barnpsykoterapeut. Hon sade att det enda som på allvar kan väcka stressade föräldrars uppmärksamhet idag är när hon säger något om hur barns hjärnor utvecklas. ”För ingen vill ju ha en dum unge”.
Ett barn som inte möter sina föräldrars blick, som inte hamnar i samspel med dem, tror sig vara osynlig. Det barnet börjar tro att det inte finns.”

SR Aftonbladet, Expressen, SVD, DN, SVT, TV4  Nyheterna Alliansfritt Sverige, Metro, Uppdrag Granskning