HIV har ett manligt ansikte men Ophelia Haanyama Ørum lyfter kvinnor

Jag är ingen expert på HIV frågan och kan aldrig bli. Jag har ytligt satt mig in i det, fått kunskap via medier och allmän information. Själva sjukdomen har dock inte skrämt mig eller ens fått mig att ställa frågor om någon inom min krets bär på viruset.Däremot har jag upptäckt att HIV/AIDS är männens sjukdom. Jag har följt Jonas Gardells artiklar, utmärkta och berörande, TV-serie ”Torka aldrig tårar utan handskar”. Han har gjort ett otroligt jobb om att öppna och belysa frågan – för män. Jag fanns med när AIDS fick ett offentligt ansikte via Björn Axén som var den första som berättade att han hade sjukdomen.

Men HIV är de homosexuella männens sjukdom och de äger den utan rätt att göra att det.  Inger Forsgren, ordförande för RFHL blev den första kvinna jag träffade som bär på viruset, som varit ordförande för HIV-Sverige. Men hon är inte homosexuell och hon var inte gift med en man som smittade henne. Inger fick det som sprutnarkoman. Den grupp av smittade vi talar minst om eftersom missbrukare står långt ner på den sociala rangskalan.

Inger berättade hur svårt det var att som kvinnlig missbrukare få hjälp stöd när det upptäcktes. Långt från den bild jag får av att vara homosexuell man och smittad. När sjukdomen upptäcktes var det just som sexuellt överförd sjukdom mellan män, och aldrig har väl skyddskläder och platshandskar haft sådan åtgång som då i vårt land, liksom troligen alla som infektionsmedel  efter vetskapen om att någon smittad gått över deras tröskel.

De åren av smärta och ångest kan jag förstå, att bli utstött och marginaliserad. Men jag tänker på de kvinnor som under samma tid utsattes för smitta av otrogna män. Kvinnor som aldrig ens vågade antyda om att de kanske bar på smittan och inte ens vågade testa sig.

Jag skrev en gång att det är mer känsligt att vara man och att ha varit utsatt för sexuella övergrepp än för kvinnor. Jag fick mycket påskrivet om fördomar mot kvinnor. Min diskussion byggde på att kvinnor är den förväntade målgruppen för sexuella övergrepp, vi lever med det, talar om det. Medan män teg och förträngde (det är bättre idag skall sägas). Nu lär samma debatt startas vad gäller HIV och män. Där jag säger att en smittad kvinna (heterosexuell eller ej) bär en större mental börda. Kvinnor föder barn, rädslan för att smitta sina barn är en orsak. Den andra är  samhällets märkliga synsätt att betrakta kvinnor som lättfotade och är vi dessutom narkoman har vi fallit så djupt det går.

Ophelias Resa (Atlas Förlag 2007) blev lite av min resa in i en okänd värld, en värld där HIV inte var de homosexuellas sjukdom, en värld där en hel kontinent hotades till följd av sjukdomen – Afrika. Ophelia berättar ur ett kvinnoperspektiv om att leva med sjukdomen, se hur hela hennes släkt desarmeras. Hur hon pendlade mellan hopp och förtvivlan. Det är en modig berättelse för att det återigen är så (enligt mig) att kvinnor vare sig de är missbrukare eller i det här fallet HIV-smittade alltid hamnar så långt ner på den sociala rangskalan. Ophelia föddes i Zambia, smittades av sin första kärlek utan att veta. Fick diagnosen i Sverige. Det är den resan jag följer, från att ha fått veta till hur hon i Sverige via arbete med Noaks Ark blir internationellt erkänd som expert på sin sjukdom, hur hon kan visa på lösningar. Jag tänker inte gå in mer på boken än så, men läs den.

Det var i den boken, och mötet med Ophelia Haanyama Ørum och Inger Forsgren som jag insåg att en majoritet av världens befolkning (kvinnor) sällan eller aldrig nämns i HIV/AIDS-frågan. Jag menar utifrån ett offentligt perspektiv. Inger Forsgren var HIV-Sveriges ordförande, men jag har inga minnen av att Inger suttit i TV-sofforna, tillfrågats utifrån dels missbrukarens men också kvinnans perspektiv.

På Socialaktion NU, tog jag upp sidans betydelse för social debatt, bland annat om hur grupper gör anspråk på att äga aktuella frågor. I bloggen idag, säger jag utan att skämmas att homosexuella män anses äga frågan om HIV/Aids. Ja men det beror ju på du Anne just träffat två kvinnor som är smittade och kanske inte följt debatten. Må så vara men jag skulle reagerat ögonblickligen om en kvinna fått uppmärksamhet i den här frågan.

Jag har vänner som har HIV och några har dött. Men de har det gemensamt att de samtliga varit missbrukare. Alltså den mest stigmatiserade gruppen inom HIV-världen. Men oberoende det, är det också kvinnliga f.d missbrukare som bär det tyngsta lasset och den största fördomen.

Jag liksom ni har lärt att HIV inte är farligt om man sköter medicinering, använder kondom etc. Vi kan inte se vem eller vilka som är smittade.  Det är vad jag tycker det positiva.  Men fortfarande talar få om  sin sjukdom öppet och det görs i än mindre grad bland smittade kvinnor vare sig det skett via sex eller missbruk.

Slutligen rekommenderar jag Ett positivt liv, en bok om att leva med HIV, som ger både information och berättelser kring HIV. Den borde finnas i varje högstadium och gymnasieskola.

SR Aftonbladet, Expressen, SVD, DN, SVT, TV4  Nyheterna Alliansfritt Sverige, Metro, Uppdrag Granskning