1:a maj välkommen till välgörenhetens land

Idag flaggar vi rött. Men en stor del av svenska folket tycker inte att första maj betyder något. Nej den egentliga betydelsen hade väl sin höjdpunkt en bit in på 60-talet. Men att vi idag har ett Sverige som skulle kunna hämtas ur 30-talet fast i en lite modernare omgivning, glömmer vi. Klassklyftorna ökar.

Sverige är ett av världens högst belånade länder när det gäller enskilda människor. Vi har en klick på några procent i storstäderna som tjänar bra och mycket bra, som unnar sig att köpa bostäder for miljoner, bilar, båtar, sommarhus och utlandsresor etc. Men vi har en stor grupp som aldrig ens kan tanka i termer av köpa bostad. Vill minnas borgarna inför förra valet som lovade att alla skulle kunna köpa sin bostad. Detta genom ett privat låneinstitut som tar nästan dubbelt så stor ränta som bankerna. Det var presenten till lågavlönade, skuldsatta och människor utan arbete och utan bostad. Höga räntor i en redan ansträngd privat ekonomi. Inte många utnyttjade detta sk generösa erbjudande. Ungdomar lovades bostad med kommunal borgen, inte många ungdomar har fått bostad i Stockholm med hjälp av detta. Ungdomar har fortfarande bostadsproblem.

Ungdomar lovades jobb och möjlighet till att komma ut på arbetsmarknaden. Arbetsgivare skulle få lägre arbetsgivaravgift mot att anställa ungdomar och långtidsarbetslosa. Det har inneburit att när perioden är över tar man in ny billig arbetskraft. Arbetslösheten är fortsatt hög.

Om det blir verklighet av kravet att höja egeninsatsen vid köp av boende, till 10 % vilket på en summa av 4 miljoner innebär det en kontantinsats på 400 000 kronor. De pengarna får man antingen låna till på annat satt, eller sälja annat boende eller spara. Optimisten tror kanske att han kan vinna pengarna. Men den som då vill sälja in bostad vad gör han eller hon eller de? Det är ingen ödesteori att tala om en ny bostadsbubbla det är bara en fråga om när den kommer.

Den övre medelklassen som tycker att skattesänkningar och avdrag i form av Rot och Rut är toppen av all personlig lycka, kommer kanske omvärdera sin syn pa ekonomisk lycka i ett nästa steg. Däremot att höja gränsen för reseavdrag är givetvis ett sätt att se till att de som tjänar lite inte har sa mycket att glädjas åt. Det skall mycket till innan vi har resor for 9 000 kr om aret. OM vi inte bor i städer runt Stockholm och andra stora tätorter.

En liten fråga till de RödGröna, skall människor behöva gå till valgörenhetsorganisationer för att få hjalp om ni vinner valet. Skall människor som lever på existensgränsen fortfarande behandlas som samhällets fattigjon vilket  de görs i den borgliga regeringen. Där till och med tycker man det är bra att privata donatorer bidrar till människors forsörjning. Så var det pa 30-talet också. Det var det som socialdemokraterna ville komma bort ifrån, de privata allmoserna. Lite ironiskt dessutom, först samlar Frälsis med flera in pengar av privatpersoner som sedan delas ut till kanske en del av dem som gett. Masskön av tiggande svenskar växer.

Kommer kontrollen av socialforvaltningarna att bli bättre under en RödGrön regering, så att det inte lämnas utrymme för godtycklighet när det gäller omhändertaganden av barn. Kommer man att kräva bättre utbildning och kunskap hos politiskt förtroendevalda som skall besluta om andra människors liv.

Valet har hit tills handlat om löften till pensionärer, bättre fördelning av allmänna medel, arbete åt alla, Men jag saknar diskussionerna om de mjuka frågorna.  Risken är stor att socialdemokraterna och deras allierade kommer att konservera bristen på människosyn för dem som har det svårt.

Men jag glömmer skådespel åt folket som skall få oss att glömma problemen, Kungabröllop och prinsessa som bryter sin forlovning.

I övrigt läs  http://www.dn.se/debatt/det-har-vill-jag-höra-de-gröna-tala-om-pa-1-maj-1.1086179 av Birger Schlaug jag tycker han satter fingret på något vi alla borde fundera över.